äldreomsorgen i Uppsala
Jag vill gärna lägga en länk till min egen nystartade blogg: www.sjukvardskritikern.blogg.se
Jag har haft svårt för att få ut den på Google. Men på ett eller annat sätt skall hela Sverige få veta om vad jag varit med om.
I min förra kommentar skrev jag om mina upplevelser på Akademiska sjukhuset. Jag vill bara berätta lite om mina upplevelser av Uppsala Kommuns äldreomsorg. Där har jag upplevt den ultimata ondskan.
Det började med ett nyanställt vårdbiträde. En morgon skulle hon ge min mor sina mediciner. Några sekunder innan hon skulle ge dem till min mor, dök jag upp. Till min fasa upptäckte jag att hon tänkte ge min mor dem i krossad form. Detta hade kunnat kosta min mors liv då man aldrig får krossa långtidsverkande morfin, då verkar hela styrkan direkt med risk för att man slutar andas.
Hon gick bara därifrån, hon kontaktade inte ens sköterskan. Jag fick själv ordna upp med att skaffa nya tabletter till min mor. Jag satte även upp en lapp om att aldrig krossa min mors tabletter.
Efter några dagar kom enhetschefen och rev ned lappen och sade till mig att det kommer att bli förändringar så tillvida att min mor inte längre kommer att kunna få dropp på boendet trots att dropp var ordinerat av läkare. Ett par dagar senare behövde min mor dropp men sköterskan vägrade sätta dropp. Vi grälade (jag hotade dock inte) och efter mycket om och men, gick man med på att faxa kvällssköterskan att sätta dropp.
Dagen efter besökte jag min mor och var nöjd för tillfället. Det var varmt och jag gick ut på balkongen och satte mig där en stund. Helt plötslig stormede två poliser ut på balkongen och sade att jag ska ut härifrån samt skall hålla mig borta i 24 timmar. Och om jag någonsin lägger mig i min mors medicinering igen, så är jag portad för gott från boendet! Jag bad om att få säga adjö till min mor. Jag gick mot min mors sal med poliserna hack i häl. Jag sade till dem att vänta utanför medan jag tog farväl av min mor. De bara trängde sig in samt provokativt ställde sig på varsin sida av min mors säng där hon låg vaken med bar överkropp, dock hade min mor inga bröst efter dubbla bröstcancer operationer. De varken presenterade sig än mindre hälsade.
Jag kramade min mor som sedan började gråta. Jag sade till poliserna att nu får ni gå ut en stund, min mor gråter. Då skrek de att nu har vi fått nog av dig, de bröt upp mina armar och jag åkte ut med näsan före. Hela tiden skrek de att ge fan i din mors medicinering.
Om vi nu bortser från min upplevelse av denna vidriga händelse, så är min döende mors upplevelse av händelsen såklart det viktigaste. Det är på sin plats att nämna att min mor var en förintelse överlevare från andra världskriget. Min mor som var något allmänt förvirrad, kan omöjligen ha upplevt dessa poliser som annat än Gestapo svin som tog hennes ända son till Auschwitz.
Jag lydde inte polisens order att hålla mig borta i 24 h, jag återvände på kvällen och när jag kom in till min mor så sträckte bara ut sina armar och kunde inte ens få fram några ord. Jag höll bara om henne och försökte förklara att allt bara var en ond dröm.
Efter någon vecka kom jag på att det aktuella vårdbiträdet skulle tjänstgöra på kvällen. Klockan var strax för 21 och jag visste att det var dags för min mor att få nattmorfinet. Jag bara sprang hela vägen till boendet (en km) och in till min mor och fann henne med hela munnen full med krossade tablett sörja. Jag tog genast på mig engångshandskar och plockade ut allt jag kunde och lade dessa i ett rent provrör. Jag fick sitta hos henne hela natten för att kontrollera andningen. Jag bedömde henne som under kontroll men under nästkommande dygnet blev hon mer eller mindre medvetslös. Hon fördes till Akademiska och bedömdes som döende i njursvikt.
Enligt min åsikt bedömer jag händelsen som mord alt. försök till mord, alt försök till grov misshandel, alt. grovmisshandel, alt. vållande till annans död. Trots att biträdet krossade min mors tabletter en ytterligare gång, gjordes ingen Lex-Maria utredning. Socialstyrelsen kom fram till att inga fel begåtts! De ansvariga nekade till att avvikelsen nr. 2 överhuvutaget inträffat och sade att jag hittat på allt trots att vittnen fanns, men man vägrade höra dem. Angående avvikelsen nr. 1, upprättades en lögnaktig avvikelserapport där man intygade falskt att sköterskan tillkallades samt kom och pratade med mig (Det tog mig flera månader att få ut namnet på sköterskan, jag träffade ingen sköterska den aktuella dagen).
Alltihopa polisanmäldes men sopan till åklagaren lade bara ned ärendet utan att ens begära in ett dödsorsaksintyg än mindre gjordes en analys av substansen i det ovannämnt provrör som hålls nedfryst i min frys hemma.
När man läser det ovannämnda kan man fundera om det överhuvudtaget är verkligt eller bara uppdiktat, så förfärligt är det. Jag önskar att det vore uppdiktat!
Sjukvården, fy fan
I samband med vården (vanvården) av både min mor samt min far då de närmade sig slutskeden i sina liv, har jag bara fasansfulla minnen. Jag hade störst problem med sköterskorna som tror sig vara miniläkare. Och när man kritiserade dem eller hade åsikter om den medicinska behandlingen, fanns inga gränser för deras repressalier. Man försökte med flit enligt min mening att skada min far vid två tillfällen. Min far var så dålig att han riskerade att hamna i koma. Jag sa till kvällssköterskan att inte dela ut min fars starka sömnmedel. Jag åkte hem en kort stund och när jag återvände till min far, sa nattsköterskan att min far fått sömnmedicinerna för att "här är det läkarna som bestämmer". Dessutom nekades dropp som jag sa till om. Min fars tillstånd försämrades så kraftigt under natten att man på morgonen förberedde HLR. Man försökte med flit enligt min mening att skada min mor vid minst ett tillfälle. En sköterska ljög till eftermiddagsronden angånde min mors vätskeintag under dagen så att inget dropp ordinerades. En allvarlig konfrontation uppstod när jag senare på kvällen förstod att inget dropp skulle sättas. Till slut backade jourläkaren samt beviljade dropp till min mor. Sköterskan försökte sedan att sabotera droppet genom att sätta det på högsta dropphastighet. En annan sköterska på samma avdelning var på väg att utdela fel medicin till mor inför natten. När jag påpekade detta svarade hon med att säga till mig att, är du inte nöjd med vården, ta hem din mor och sköt henne själv. Dessa illdåd var verk av sköterskor. Det här är bara några av väldigt många konfrontationer. Fyra år och tre månader innan min mor gick bort var min mor i så dåligt skick att två överläkare ville sätta ut all aktiv behandling och låta min mor dö. Jag motsatte mig detta med all kraft och min mor överlevde samt levde i över fyra år till. Hon kom tillbaka till livet samt gick upp 15 kg i vikt. Dock fick hon tillbringa resten av sitt liv i rullstol därför att personalen lät henne ramla två gånger. Jag undrar om personerna som bär ansvaret för detta, hade varit lika nonchalanta om det gällt deras egen mor? Dessutom var min mor övermedicinerad av lugnande som i sin tur berodde på insättning av anti-depressiva som jag med det bestämdaste motsatte mig. Inte konstigt att hon ramlade två gånger samt dömdes till ett liv i rullstol! När den läkare som ansvarade för min mor, då fick kritik från mig, fick hon ett vansinnesutbrott. Allt detta har lett till otaliga anmälningar till HSAN, över 30 st läkare och sköterskor. Ingen fälldes då HSAN är ett spel för gallerierna och jag blev faktiskt rejält osams även med HSAN. Då jag inte vet var gränserna går när man skriver i detta forum så uppmanar jag dem som vill få utförligare info om allt elände som jag upplevde, att meddela reco att man vill få kontakt med mig. Det finns inga ord för att beskriva vad jag varit med om. Det enda jag mötte var nonchalans, inkompetens samt framförallt, arrogans. Jag har bokstavligen räddat min mors liv uppemot 20 ggr genom att resolut ingripa. Jag fick ibland ställa mig mellan min mor och sköterskan vid medicinutdelning för att hindra att man skickade min mor i koma med överdriven medicinering. Jag fick ibland ge min mor från egna mediciner samt förklarade för ansvariga att antigen ger ni de mediciner som jag ansåg att min mor behövde, eller så får hon dem av mig. Med facit i hand gjorde jag alltid rätt, jag hade aldrig fel. Att jag visste bäst, kunde framförallt sköterskorna inte hantera. Ett gott råd: Stå på er alla anhöriga till äldre, kräv vård på högsta nivå, lyssna på era egna intuitioner och inte alltid på vad läkare säger (lyssna framförallt inte på sköterskor).
